Söndag kväll.
Ett kärt återseende.
Jag och vapendragare Tobbe letade oss ner till City för att se/lyssna till vår käre vän Misha och hans bröder i bandet Lingua. Vi hade förväntningar. Vi hade skivan. Vi hade pluggat låtarna.
Musik har till min stora sorg, för mig kommit att innebära mp3:or i ipod, en cd-skiva i bilen eller en dvd framför tv´n i soffan.
Jag glömmer vad livespeningar gör med mig.
Jag glömmer att det "är här och, ingen annanstans, aldrig förr och aldrig igen" som utgör min kärlek till musiken.
Det kan vara i replokalen eller som i söndags på halvsunkigt rockhak i Stockholm City.
Spelar ingen roll.
Bara det lever och berör...
Tack Misha och Lingua för att ni påminde mig.
Tack för en exklusiv spelning för mig och Tobbe, samt det supportande bandet från Ystad (så liten var publiken).
Det var Rock´n Roll!
Det var ett uttryck för gemensam kärlek!
4 comments:
åh! tack kära du, det var så kul att ni kom, kul att ni ville med ut efteråt, kul att hänga på både kelly's och donken en söndagnatt och kul att glida in till rågsvedsvägen med taxin kl 0400 en måndagmorgon med dig. en av de bästa kvällarna på länge. det var inte mycket meshuggah hade att erbjuda den dagen efter.
Heeey =) Kika gärna in min treevliga lilla blogg =)
Äsch, Lingua är ett jävla skitband!
behovet for at se:)
Post a Comment